Är du intresserad av att bli medlem i Svenska Dendrobatidsällskapet, läs mer under Om SDS
Maya-ruinen
- mats_wikstrom
- SDS-medlem

- Inlägg: 396
- Blev medlem: 30 jun 2011, 08:18
- Började med grodor år: 2004
- Ort: Helsingfors
- Har gett tack: 5 gånger
- Har fått tack: 14 gånger
Maya-ruinen
Det här är historien om ett monster. Terrorvivarium. Ni vet. Frankenstein och stuff.
Det är för att fira mitt allra första egnaste exemplar av Pilgiftaren som jag låter ta del av det här (tack Lars). Det är säkert också någon form av terapi. Vill ni också vara med i Anonyma Terrorvivarister får ni gärna stiga upp och presentera er när ni känner för det.
Livet har haft en del knyckar för sig sen jag senast var aktiv på riktig på forumet, ett låååååångt strömavbrott mitt i vintern när vi firade jul hos släkten, en del tjabble i det privata och det ena med det andra. Numera leker livet för jag har en ytterst förstående sambo. Fast för tillfället vistas hon i ett annat land (SVERIGE!), möjligen till följd av all lera, silikon, torv och verktyg som har funnits i vardagen, soffan och sängen i snart... ja ett och ett halvt år blir det väl så småningenom? Det är eventuellt lättare att vara förstående på distans? Skämt å sido, hon är bara helt bäst.
I alla fall... jag hade just bestämt att från och med nu skulle det bli relativt små burkar för mig, morbidariumet var ju i sig ganska omfattande (får väl lägga in lite bilder på nu läget dår också, men det blir nog en före och efter greja, eftersom jag tänker bygga om det bara det våras). Jag tänkte så där något i stil med 60 x 60 x 60 eller så... passligt med djup, passligt med höjd och passligt så det ryms två i en hylla... (btw wall of frog baserar sig nu på en svartmålad lagerhylla från bauhaus som tar 350 kg / hylla). Nå där gick jag omkring smågnolande och visslande i sommarens sken. När plötsligt...
Men OJ! Den DÄR kunde man ju gör... Nej! Tänk. Inte. Tanken... Gå snällt förbi och titta inte bakåt. TITTA INTE BAKÅt. Äh va fan... Plötsligt förstod jag precis hur Gaston kände sig med elefantofonen. Men eeen titt är väl inte så farlig eller? Om jag blundar med ena ögat? Där stod den och såg lite förlägen ut, lite skamsen... Bortslängd, oälskad och glömd. En trotjänare som på ålderdomens höst plötsligt fann sig på bar backe. Man skulle kaaanske... Men den är ju så enorm! Om jag vickar på den lite... SÅÅ tung är den ju inte... Äh dom vill säkert inte bli av med den... men jag kan ju fråga.
Och så hände det sig att jag plötsligt stod där med ett gammalt kallskåp för snittblommor. Ni vet, dom där man ser i blomsterhandeln? 195 HÖGT OCH LIKA BRETT! Det att dom förra ägarna snällt gjorde sig av med kylaggregatet gjorde ju skåpet mycket .... lättare? Men det tyckte inte min kompis som snällt kom för att hjälpa mig baxa in det. Ni skulle ha sett hans min när han såg det... ok, det ÄR ju bara 15 trappsteg upp till ytterdörren, så SÅ svårt kan det väl inte vara. Men det visade sig nog vara relativ tungt. Vi rullade fram det till trappan på störar, men sedan blev det lite jobbigt. Med ett par tappra försök med mattor under och rep runt och kring och nära döden upplevelser skulle det säkert ha gått riktigt illa om jag inte hade bett en av mina elever som är före detta gymnast att komma och hjälpa till. HUJ sa det när jag lyfte upp bakändan och killarna drog i framändan. Hum hum. inne blev det lite besvärligare. Med hela 0,8 cm till godo över innertrösklarna gick det ju galant, men när det skulle svänga in i köket fick vi tälja bort lite av dörrkarmen. Sedan gick det riktigt fint.
Det är för att fira mitt allra första egnaste exemplar av Pilgiftaren som jag låter ta del av det här (tack Lars). Det är säkert också någon form av terapi. Vill ni också vara med i Anonyma Terrorvivarister får ni gärna stiga upp och presentera er när ni känner för det.
Livet har haft en del knyckar för sig sen jag senast var aktiv på riktig på forumet, ett låååååångt strömavbrott mitt i vintern när vi firade jul hos släkten, en del tjabble i det privata och det ena med det andra. Numera leker livet för jag har en ytterst förstående sambo. Fast för tillfället vistas hon i ett annat land (SVERIGE!), möjligen till följd av all lera, silikon, torv och verktyg som har funnits i vardagen, soffan och sängen i snart... ja ett och ett halvt år blir det väl så småningenom? Det är eventuellt lättare att vara förstående på distans? Skämt å sido, hon är bara helt bäst.
I alla fall... jag hade just bestämt att från och med nu skulle det bli relativt små burkar för mig, morbidariumet var ju i sig ganska omfattande (får väl lägga in lite bilder på nu läget dår också, men det blir nog en före och efter greja, eftersom jag tänker bygga om det bara det våras). Jag tänkte så där något i stil med 60 x 60 x 60 eller så... passligt med djup, passligt med höjd och passligt så det ryms två i en hylla... (btw wall of frog baserar sig nu på en svartmålad lagerhylla från bauhaus som tar 350 kg / hylla). Nå där gick jag omkring smågnolande och visslande i sommarens sken. När plötsligt...
Men OJ! Den DÄR kunde man ju gör... Nej! Tänk. Inte. Tanken... Gå snällt förbi och titta inte bakåt. TITTA INTE BAKÅt. Äh va fan... Plötsligt förstod jag precis hur Gaston kände sig med elefantofonen. Men eeen titt är väl inte så farlig eller? Om jag blundar med ena ögat? Där stod den och såg lite förlägen ut, lite skamsen... Bortslängd, oälskad och glömd. En trotjänare som på ålderdomens höst plötsligt fann sig på bar backe. Man skulle kaaanske... Men den är ju så enorm! Om jag vickar på den lite... SÅÅ tung är den ju inte... Äh dom vill säkert inte bli av med den... men jag kan ju fråga.
Och så hände det sig att jag plötsligt stod där med ett gammalt kallskåp för snittblommor. Ni vet, dom där man ser i blomsterhandeln? 195 HÖGT OCH LIKA BRETT! Det att dom förra ägarna snällt gjorde sig av med kylaggregatet gjorde ju skåpet mycket .... lättare? Men det tyckte inte min kompis som snällt kom för att hjälpa mig baxa in det. Ni skulle ha sett hans min när han såg det... ok, det ÄR ju bara 15 trappsteg upp till ytterdörren, så SÅ svårt kan det väl inte vara. Men det visade sig nog vara relativ tungt. Vi rullade fram det till trappan på störar, men sedan blev det lite jobbigt. Med ett par tappra försök med mattor under och rep runt och kring och nära döden upplevelser skulle det säkert ha gått riktigt illa om jag inte hade bett en av mina elever som är före detta gymnast att komma och hjälpa till. HUJ sa det när jag lyfte upp bakändan och killarna drog i framändan. Hum hum. inne blev det lite besvärligare. Med hela 0,8 cm till godo över innertrösklarna gick det ju galant, men när det skulle svänga in i köket fick vi tälja bort lite av dörrkarmen. Sedan gick det riktigt fint.
- mats_wikstrom
- SDS-medlem

- Inlägg: 396
- Blev medlem: 30 jun 2011, 08:18
- Började med grodor år: 2004
- Ort: Helsingfors
- Har gett tack: 5 gånger
- Har fått tack: 14 gånger
Re: Maya-ruinen
Jag har tyvärr inga foton av det här skedet. Dvs inflytten. Kanske nåt man helst vill förtränga... Men här är några av de första bilderna i projektet.
- mats_wikstrom
- SDS-medlem

- Inlägg: 396
- Blev medlem: 30 jun 2011, 08:18
- Började med grodor år: 2004
- Ort: Helsingfors
- Har gett tack: 5 gånger
- Har fått tack: 14 gånger
Re: Maya-ruinen
Problemet med det här bygget är ju höjden och att det inte finns så mycket djup att spela med. Fastän jag annars börjat gå mot en mera naturlig teknik i byggandet bestämde jag mig för att här köra RAF's teknik på dendroboard för att få en tillräckligt hög bakgrund. Njåh, det här var ju lättare sagt en gjort, men jag byggde iaf moduler utanför terrariet som jag troget beklädde med geggamoja a la flevopol och compaktuna (fast lokala medel) . Det var ju själva %#¤%"&¤" vad länge det tar att torka. Och hårt blir det, och vasst. Stackars grodtassar. Men jag hade hela tiden haft tanken att smeta på lera och det gjorde det nog mycket behagligare.
- mats_wikstrom
- SDS-medlem

- Inlägg: 396
- Blev medlem: 30 jun 2011, 08:18
- Började med grodor år: 2004
- Ort: Helsingfors
- Har gett tack: 5 gånger
- Har fått tack: 14 gånger
Re: Maya-ruinen
... och precis som alla andra är jag lika godtrogen (läs dum) och tror att det håller tätt. Min kära sambo kom hem sent en kväll och följande morgon fann hon frankenterrariet på halvstång med ett par tomma ölflaskor bredvid sig. Jag tänkte att det skulle vara lättare att pumpa upp det med domkraft och sedan sänka ner det ända tills det började läcka igen. ( alltså det här tog en hel del klurande och lurande och införskaffande av verktyg och tätande och fan och hans mormor, men nu läcker det inte iaf)
- mats_wikstrom
- SDS-medlem

- Inlägg: 396
- Blev medlem: 30 jun 2011, 08:18
- Började med grodor år: 2004
- Ort: Helsingfors
- Har gett tack: 5 gånger
- Har fått tack: 14 gånger
Re: Maya-ruinen
Förstås skall man ha en massa kryp in för grodor och mikrofauna och stuff. filmburgar, tegelrör, ju name it. det finns där. någonstans...
- mats_wikstrom
- SDS-medlem

- Inlägg: 396
- Blev medlem: 30 jun 2011, 08:18
- Började med grodor år: 2004
- Ort: Helsingfors
- Har gett tack: 5 gånger
- Har fått tack: 14 gånger
Re: Maya-ruinen
Sedan blev det ju lite tekniskt. Hur fabian skall jag få ljus så det räcker? Det är ju en sluten burk? Nåh. Här kombinerade jag Dansk ledbelysning a la Vagn med finsk växtbelysning a la psychodelique discoteque.
Det såg ganska spännande ut en stund...
Förstås har man ju skilld kvällsbelysning.
Det såg ganska spännande ut en stund...
Förstås har man ju skilld kvällsbelysning.
- mats_wikstrom
- SDS-medlem

- Inlägg: 396
- Blev medlem: 30 jun 2011, 08:18
- Började med grodor år: 2004
- Ort: Helsingfors
- Har gett tack: 5 gånger
- Har fått tack: 14 gånger
Re: Maya-ruinen
Med lera smetat över allt var man nu kan tycka att lera är skoj börjar växterna tycka att det är morjens.
och grodor...
och grodor...
- mats_wikstrom
- SDS-medlem

- Inlägg: 396
- Blev medlem: 30 jun 2011, 08:18
- Började med grodor år: 2004
- Ort: Helsingfors
- Har gett tack: 5 gånger
- Har fått tack: 14 gånger
Re: Maya-ruinen
och så här börjar det se ut...
Med växtled ser det inte riktigt så hemskt ut som på bilden nedan. Jag har vita led som tar bort en del av den psykedeliska effekten och gör att det mera ser ut som en solbelyst glänta. ögonen vänjer sig ganska fort med det. De rödblå är dessutom bara på mitt på dagen. Så morgontid och kvällstid så ser det inte SÅ konstigt ut.
Med växtled ser det inte riktigt så hemskt ut som på bilden nedan. Jag har vita led som tar bort en del av den psykedeliska effekten och gör att det mera ser ut som en solbelyst glänta. ögonen vänjer sig ganska fort med det. De rödblå är dessutom bara på mitt på dagen. Så morgontid och kvällstid så ser det inte SÅ konstigt ut.
- mats_wikstrom
- SDS-medlem

- Inlägg: 396
- Blev medlem: 30 jun 2011, 08:18
- Började med grodor år: 2004
- Ort: Helsingfors
- Har gett tack: 5 gånger
- Har fått tack: 14 gånger
Re: Maya-ruinen
Detta var historien om Frankenterrariet... en intressant upplevelse, men inte något jag vill göra om. Nu vill jag ha lutande barkbitar och bentonit. Tack. Men häftigt ser det ju ut...
-
RicardH
- SDS-medlem

- Inlägg: 7194
- Blev medlem: 23 mar 2008, 23:01
- Började med grodor år: 2001
- Ort: Gränna, Sweden
- Har gett tack: 344 gånger
- Har fått tack: 321 gånger
- Kontakt:
Re: Maya-ruinen
Vilket jobb du lagt ner Mats! 
______________________________________________________________________________
Medlem i NDS/SDS sedan 1991, (ordförande 2009-2014, 2021-2023)
Hulteke 2.0 handlar om ett grodrums tillblivelse.
En kort presentation av mig samt trådlänkar hittar du här!
Film från senaste Groddagen 18 mars hittar du här!