Jag fick ännu ett PM från vår vän Anders Bygert som gärna kompletterar med följande:
Jaha, rätt på det som var krångligast ser jag. Tyvärr finns det inga bra svar men det går ändå att beskriva läget lite utförligare.
Vad artskyddsförordningen säger är att man skall ha tillstånd för att handla yrkesmässigt eller i förvärvssyfte med det som finns på bilagorna A.B, N och n. Vad som finns på bilagorna är bara att slå upp och yrkesmässigt är inte heller så svårt, det finns klart definierat på andra håll. Det finns ett antal kriterier som omfattning vinstsyfte osv och man kan klart säga att en zooaffär t ex är yrkesmässig medan en hobbyodlare får anstränga sig ordentligt för att nå upp till nivån yrkesmässig. När det gäller tillstånd enligt 16 § djurskyddslagen så är det yrkesmässig som är normen så det tillståndet är det hanterligt att säga vilka som behöver eller inte.
När det däremot gäller tillståndet 26 § (tidigare 17 §) artskyddsförordningen så står det alltså också förvärvssyfte. Det begreppet är helt enkelt oklart och det har inte kommit några förtydliganden. En länsstyrelse har sagt att det är ok att handla upp till 10 % av sin inkomst, det känns ju rättvist och bra. En annan har sagt att egentligen all handel har ett förvärvssyfte.
Skall man säga nåt utifrån det så är det ju i alla fall klart att det att ge bort något inte kan vara varken yrkesmässigt eller i förvärvssyfte, det är grönt alltså. Därutöver är min uppfattning efter att ha pratat runt lite att får man en kull av något djur och säljer den eller om man säljer något enstaka djur med långa intervallar så behöver man inte tillstånd. Det som ligger utöver den nivån men mindre än zooaffärsnivå är gungfly.
Det är alltså så att man kan få olika besked av länssyrelserna och det är inte heller så att man kan ta det de säger som någon garanti om vad som gäller. Har man fått ett besked och tar det för gott så kan man kanske anta att man är garderad gentemot länsstyrelsen så länge samma handläggare sitter kvar på samma ställe och inte utsätts för någon påverkan. Gör någon en polisanmälan däremot så spelar det ingen som helst roll om man kan visa att länsstyrelsen sagt att man inte behöver tillstånd, tycker en domstol att man borde haft tillståndet så åker man dit i alla fall. Det enda som innebär att man är skyddad är ett formellt beslut.
Om det är gränsfall om man egentligen behöver tillstånd och det hamnar hos länsstyrelsen så är den normala följden att de förelägger en att söka tillstånd. Om däremot länsstyrelsen ser allvarligt på saken eller om det hamnar direkt hos polisen kan det bli riktigt tråkigt. Räkna med böter nånstans i intervallet 6000 - 60000.
Det hela kompliceras ytterligare av att det finns exempel på att länsstyrelser inte tycker att man skall kunna få tillståndet i en bostad och att de även tycker att man först skall ha tillståndet enligt djurskyddslagen innan man får tillstånd enligt artskyddsförordningen. De frågeställningarna ligger för rättslig prövning så där kommmer det svar.
Så vad är slutsatsen då? Tja en gång när jag hade en halvsuspekt fundering så svarade personen jag frågade på länsstyrelsen med att fråga hurdan relation jag hade med grannarna. Då tyckte jag det var ett konstigt svar men efterhand så ser jag att det nog låg något i det. Man kan alltså när man funderar på om man behöver tillstånd helt enkelt ta och inventera sitt förråd av ovänner och fundera på vad de kan ställa till med.
Det är också helt tillåtet att skaffa tillståndet även om man inte egentligen behöver det. Eftersom böterna kan bli förskräckande och eftersom det är oklart hur läget är kan det vara klokt att göra det om man är osäker. Dock kanske det kan vara ide att vänta på hur det utvecklar sig med det där med bostad och knytning till andra tillstånd innan man söker så att man inte hamnar i något slags moment 22. /Anders Bygert
Dendrobatidhälsningar: Ricard Hulteke
Skall bli kul att se svaret från min länsstyrelse när det kommer, skall kolla min mejl nu under dagen och se hur det gått..... 
, men någon här kanske 
