Svenska Dendrobatidsällskapet - pilgift.se

tummen skrev:./.../men "tyvärr" har väl inte forskarna sagt sista ordet om detta ännu....

Är det något mera matnyttigt som vi behöver tänka på när det gäller denna art/artkomplex?

Kom ännu på en uppgift där det påstods även att ventimaculata har olik märkning på halsen jämfört med amazonica...

Ventrimaculata skall ha en märkning som syns på min bild, och amazonica skall därmed ha en märkning mindre på halsen (länk till en bild: http://www.dendroboard.com/carepics/ventam1.jpg)! Amazonica har alltså ändast två märkningar mellan armarna jämfört med ventrimaculatans tre märkningar.

Vet inte hur säker det här märket är, men någon har iaf funnit det...

Mina två ventrimaculata har också tre markeringar. Så där stämmer det. Kolla "Frog-a-day" om ni vill se, har bilder på båda där.

Mönster känns som ett lite osäkert sätt att definiera arter, men alla förslag är välkomna, sedan kan vi kolla detta med någon mer som vet bättre!

I den här tråden, och på andra ställen kan man läsa att R. Ventrimaculata‏ är någerlunda lätt att hålla och en bra tumnagelart att börja med.
Men när jag läser i jewels of the rainforest - Poison frogs of the family dendrobatidae av jerry g. walls, står det "Their terrarium care may be very difficult, with only the advanced hobbyist having any chanse of keeping them alive."
Har hållningen utvecklats så pass sedan boken skrevs att det som ansågs svårt vid den tiden, (1994?) idag anses som lätt eller varför kan det skilja så i beskrivningarna?

tummen skrev:Mönster känns som ett lite osäkert sätt att definiera arter, men alla förslag är välkomna, sedan kan vi kolla detta med någon mer som vet bättre!

Du har aldeles rätt Tummen. Jag har fått upp imitator "tarapoto" som ser precis ut som variabilis, även om det är sällan. Jag har haft flera färg och mönstervarianter av gula ventri. I naturen ser man aldrig 2 grodor med exakt samma mönster, det varierar till och med mer än i våra terrarier. Förmodligen för att man väljer de djur till sina grupper eller exporter som man tycker är snyggast (mest lika varandra).

Mönster/teckning på undersidan kan vara vägledande men det måste vara det sammantagna på djuren som man tittar på.


Ranitomeya flavovittata - min absoluta favorit TN-groda

Jag har till exempel hittat P. vittatus i Kuna Yala (Panama) som skiljer sig så pass mycket från vad vi tänker på som vittatus att man inte känner igen dem. Färgerna är bruna/svarta/vita/grå. Liknar mycket en större Colostethus. Jag hade faktiskt inte ens en aning om att de fanns här förrän jag hittade dem. Bilder finns men jag har inte riktigt koll på dem ännu eftersom det bara är några veckor sedan jag tog de bilderna.

Men markering på undersidan av grodor kan väl ändå vara ett ganska bra sätt att skilja mindre tumnagelsarter åt? I Dendrobatidae - Poison Frogs - A Fantastic Journey through Ecuador, Peru and Colombia (Volumes II), så pratar författern mycket om artbestämmning utifrån teckning på de olika grodorna. Det bör väl ändå ligga en del i det?

Dennis:
Var det stor skillnad på undersidan av nämnda vittatus?

Med väldigt stor risk att spåra ut från ämnet, detta är en väldigt komplex diskussion där man inte kan säga enhetligt att så här är det

PittoresktMangel:

Jag är dålig på just vittatus och andra pilgift i den storleken och uppåt. Däremot är jag dessto bättre på peruanska tn och andra lite färggrannare smågrodor. Jag lyckades aldrig fånga de vittatusarna som jag såg så undersidan har jag ingen aning om. De är extremt snabba i naturen och hoppar långt.

Naturligtvis ligger det väldigt mycket i det som står där att man kan skilja dem åt vilken art, men det finns också morpher/varianter av lamasi och fantasticus och imitator som hoppat runt mellan olika arter och till och i vissa fall numera blivit egna arter, trots att man jämför teckning på undersidan. Ett exempel är R. benedicta som tidigare var en självklar fantasticus-variant.
Jag menar bara att man ska ta det lite lugnt innan man förhastar sig, de är väldigt lika varandra redan med "rätt" teckning. Man kan lätt få det till det man vill att det ska vara ifall man har minsta variation i teckningen. Även experterna som på heltid arbetar med djuren misstar sig.

Se även R. ignea. R. ventrimaculata är egentligen bästa typexemplet där man fortfarande inte rett ut hur många arter det egentligen är. Ventrimaculatus är egentligen från början tänkt att vara en grupp där ALLA peruanska tn ligger i tills dess att man bevisat att det är en egen art och man kan plocka ut djuret därifrån till en egen art, men komplexiteten mellan arterna har gjort det mer eller mindre omöjligt. Bengt Olsson är duktig på historiken på de här djuren.



Ranitomeya benedicta - ventral


Ranitomeya benedicta

Mer info:http://images.google.se/imgres?imgurl=h ... N%26um%3D1

Som du säger är det väldigt komplext, men en likväl nödvändig och intressant diskussion.
Jag har själv läst en del om just "The Quinquevittatus Group", eller de arter som har kallats för D. ventrimaculatus. Vi kommer nog inte att komma fram till något matnyttigt i denna tråd, när man diskuterar sånt här blir det mest lösa diskussioner och rena spekulationer.
Men, det kan vara ett sätt att skilja specifika snarlika arter åt, så som imitator och variabilis.
Aight?

Mvh, Ludde.