Svenska Dendrobatidsällskapet - pilgift.se

Jag är inte säker på att giftigheten i första hand handlar om att inte bli uppätna utan ett skydd för deras känsliga hud mot svamp, bakterier, parasiter o.likn. Många av dessa arter lever ganska mörkt och då funkar deras teckning som kamoflageteckning. Tex en azureus i dunkelt ljus ser man knappt. Vissa populationer av O.pumilia är väldigt oansenligt tecknade. Dr J.Daly har undersökt och jämfört giftigheten mellan sådana populationer och sådana med skarpa färger/teckning. Det fanns inget samband mellan giftighet och skarpa färger/teckning. En av de giftigaste populationerna var en oansenligt brunaktigt utan teckning.

Teffek skrev:

Vet du vilka alkaloider som hittats i grodornas gift?

I boken "Poison frogs" (Schmidt&Henkel, Chimaira förlag, 2004) finns ett kapitel som enbart handlar om "Dendrobatid toxins", dvs gifter hos Dendrobatider.
Prof.Dr. Dietrich Mebs skriver där att grodornas gift troligen är ett skydd mot skinninfektioner snarare än ett skydd mot rovdjur (såsom BengtO redan skrivit). Hittills (2004) har över 400 olika alkaloider identifierats i skinnet hos Dendrobatider.

Alla dessa 400 är naturligtvis inte kraftigt giftiga men några är det. Enligt Mebs är de fyra viktigaste alkaloid-grupperna följande:
Batrachotoxin och dess derivat Homobatrachotoxin, Batrachotoxinin A samt Pseudobatrachotoxin. Batrachotoxin är ett av de giftigaste naturliga substanser man känner till och återfinns främst hos gruppen Phyllobates.
Histrionicotoxin är ett relativt milt gift vilket tillsammans med Gephyrotoxin återfinns hos D.histrionicus.
Pumiliotoxin är ett relativt kraftigt gift (dock ej i närheten av Batrachotoxin) och återfinns hos D.pumilio samt hos vissa arter av Mantella och Pseudophryne.
Epibatidine är också relativt kraftigt men har en mycket intressant sidoeffekt, det är nämligen smärtstillande. Den smärtstillande effekten uppskattas vara 200 gånger högre än morfin. Epibatidine har därför blivit intressant för läkemedelsindustrin och kan i framtiden vara ett alternativ till nuvarande smärtstillande droger. Epibatidine återfinns i skinnet hos gruppen Epipedobates, i synnerhet E.tricolor.

Slutligen har man funnit ett gift hos arten Colostethus inguinalis som inte är en alkoloid. Giftet hos C.inguinalis är av typen Tetrodotoxin, vilket är ett marint gift som återfinns hos bland annat blåsfisk.
Som en extra underlighet kan nämnas att Homobatrachotoxin har återfunnits även hos andra djur, bland annat fåglar i Nya Guinea.

Hur gör ni när ni matar med bladlöss? Klipper ni av en stam (med löss) och lägger in i terrariet eller försöker ni skaka ur bladlöss ur ärtburken?

Jag skakar ölglaset i terrariet tills det har kommit ut tillräckligt många.

Simon skrev:Pilgiftgrodornas gifter hör uteslutande (om inte helt, så nästan) till alkaloiderna.

Men andra gifter borde ju existera även i deras ursprungliga miljö, det är kanske bara så att grodorna inte kan använda detta själva, och därför gör sig av med dem?
Tänk dig att man hittar massor av bladlöss på sina Digitalis (fingerborgsblomma), borde man då inte kunna mata grodorna med dessa, även om giftet i den växten är "oanvändbar" för grodorna själva, eller är det att ta en för stor risk med deras hälsa?

Jag tänker alltså absolut inte testa i verkligheten, men borde det inte vara ofarligt att ge grodorna bladlöss, så länge de ätit från obesprutade växter, för kemiska bekämpningsmedel tror jag inte grodorna mår bra av....

Fast även om grodorna klarar av dom gifter som finns i deras naturliga miljö så behöver dom ju inte klara av de gifter som finns här.

Till Carlsson och BengtO: Där ser man, man lär sig något nytt idag också. Om det stämmer så borde ju giftet vara något som minskar svårighetsgraden i grodhållningen.

tummen skrev:Men andra gifter borde ju existera även i deras ursprungliga miljö, det är kanske bara så att grodorna inte kan använda detta själva, och därför gör sig av med dem?
Jag tänker alltså absolut inte testa i verkligheten, men borde det inte vara ofarligt att ge grodorna bladlöss, så länge de ätit från obesprutade växter, för kemiska bekämpningsmedel tror jag inte grodorna mår bra av....

Alla gifter är "kemiska". Gift är dessutom bara gift om det är giftigt för den som äter det. Det finns helt säkert sådant som är giftigt för oss som inte är det för grodorna. Jag har aldrig haft problem med viltfångad mat. De insekter som är giftiga brukar smaka illa och dessa spottar grodorna ut på en gång.
Det är en mycket intressant fråga vilket samband aposematiska färger (varningsfärger) och giftighet har hos pilgiftgrodor. Det forskas mycket på detta fortfarande och resultaten är inte entydiga.
Det finns andra konstigheter också, som varför P.terriblis har så fruktansvärt mycket batrachotoxin i huden. Giftet från en groda räcker till att döda ca tio elefanter. Varför är det så? Det är svårt att se nyttan med det. En hade liksom räckt.

Simon skrev:

tummen skrev:Men andra gifter borde ju existera även i deras ursprungliga miljö, det är kanske bara så att grodorna inte kan använda detta själva, och därför gör sig av med dem?
Jag tänker alltså absolut inte testa i verkligheten, men borde det inte vara ofarligt att ge grodorna bladlöss, så länge de ätit från obesprutade växter, för kemiska bekämpningsmedel tror jag inte grodorna mår bra av....

Alla gifter är "kemiska". Gift är dessutom bara gift om det är giftigt för den som äter det. Det finns helt säkert sådant som är giftigt för oss som inte är det för grodorna. Jag har aldrig haft problem med viltfångad mat. De insekter som är giftiga brukar smaka illa och dessa spottar grodorna ut på en gång.
Det är en mycket intressant fråga vilket samband aposematiska färger (varningsfärger) och giftighet har hos pilgiftgrodor. Det forskas mycket på detta fortfarande och resultaten är inte entydiga.
Det finns andra konstigheter också, som varför P.terriblis har så fruktansvärt mycket batrachotoxin i huden. Giftet från en groda räcker till att döda ca tio elefanter. Varför är det så? Det är svårt att se nyttan med det. En hade liksom räckt.

Med kemiska bekämpningsmedel tänkte jag på sådant vi människor tillverkat i fabrik och sedan spritt omkring oss, dessa gifter lär inte grodorna må så bra av....

P.terribilis=overkill upphöjt i massor.....

Tar upp tråden igen, men då handlar det om Bladlöss!

Mina ärtplantor växer så det knakar, alldeles för mycket, vilket innebär att "rankorna" blir så långa att de sticker en bra bit över kanten på ölglaset. Problemet blir då att bladlössen till och från trillar ner från plantorna ner på fönsterbrädan, vilket inte är så kul.
Har ni andra samma "problem"?

Jag skakade ur bladlöss ner i terrariet, vilket resulterade i att inte bara bladlössen åkte med utan även en hel del jord.
Förslag för att undvika det?

Det är nog bara att vänja sig vid lössen på fönsterbrädan Thomas. Alternativt, sätta nya plantor ofta och skrota de stora.

Jord kommer det med ibland. Jag brukar dock försöka pilla upp jorden med handen.