I have a dream ... (Hultekes terrarieplaneringstråd)

[RicardH]

6851 meddelanden senare ... Första posten i denna tråd var första posten på detta forum ever. Det är några år sedan nu. Närmar sig tio.

Förlåt för ett långt nostalgiskt inlägg.
7'192:a posten på detta forum. Arton (18!) år senare. Är det liiiite ok att man blir nostalgisk ...
Tittar runt på forumet. Under många år var det här, vad Facebook är för många äldre idag. Hängde här jämt. Fina minnen.
På lördag 21 mars, skall jag åter på Groddag.

Groddagar.
Jag är Göteborgare men bodde under 1991-2001 i Sthlm. Jag var då 21-31 år ung. Till saken hör att jag är uppväxt någon kilometer från Botaniska Trädgårdens Palmhus i Göteborg. Dessutom är, förlåt, var, min pappa en stor djur- och naturälskare och tog mig till detta palmhus. Så jag var under hela 90-talet stödmedlem i NDS. Ja det hette så då. Nordiska Dendrobatidsällskapet. Och frågan är om det inte fortfarande borde heta så, då det inte finns något Dendrobatidsällskap vare sig på Färöarna, i Danmark, på Island, i Norge eller Finland. Rätta mig om jag har fel.

Mitt första besök hemma hos Nestor Olsson var tidigt 90-tal, där jag insåg att jag kan inte skaffa grodor förrän jag har ett eget förstahandskontrakt. De här grodorna är inte mobila. Så jag väntade.

Och som jag väntade.
Vi startade familj och vi fick barn, så mitt medlemskap blev ett familjemedlemskap. Ibland försökte jag nå föreningen, men den enda som var nåbar var bäste Lars Österdahl. Inte för att det var något dåligt. Tvärtom skulle jag, med den överblick jag har av föreningens historia säga att han, Bengt Olsson, Dogglas Potter och Simon Hultby var garanter för att föra föreningen från start fram till den nystart vi hade runt 2009. (Mer om det längre fram). Han (Österdahl) höll föreningen vid liv, många år när den i princip låg nere. Det fanns en hemsida, eller ja, idag skulle vi inte kallade det, men det var en hemsida i alla fall, en plats där man kunde hitta info. En plats där man utifrån den tidens standard, man kunde se att det fanns en hobby och folk som höll på med denrobatider.

En ödesmättad dag
Jag fick en kallelse 2009 och jag tror det var tidigt på året. Där stod det att vi som medlemmarna var kallade till ett årsmöte som skulle varit det sista årsmötet. Man hade kommit fram till att föreningen skulle upplösas. Jag var mitt uppe i småbarnsåren med två blöjdbarn så det fanns vare sig ekonomi eller tid för mig att åka 30 mil till ett möte om grodor.

Så där satt jag i en lägenhet i Jönköping, med familj och allt. Föreningen som jag hade stöttat i snart tio år utan att vara på en enda groddag, skulle nu alltså lägga ner sin verksamhet. upplösas. Det kunde jag inte acceptera. Min plan var ju att efter att barnen blivit lite större och det skulle finnas lite ”egentid”, ja då skulle jag gå med, skaffa min första hylla osv. Så. Utifrån det skrev jag några enkla rader om att man kanske borde gasa istället för att bromsa. Kanske ge ut nån form av blad eller tidning och försöka att hålla det här vid liv. Inte full fart, men på en realistisk nivå. Min tanke var att

det är väldigt enkelt att lägga ner saker och lösa upp saker. Att samla människor dock, det är en nåt heeeeelt annat. Det är mycket svårare!

Jag skrev om att den erfarenhet och kunskap som finns samlad hos medlemmarna, även om de är inaktiva, är enorm och kommer inte att gå att samla igen. ”Så snälla lägg inte ner!”
Jag gav några konkreta förslag. Så. Där skickade jag iväg ett brev. Inte ett mejl utan ett brev. Ni vet frimärke!

Jag vet inte hur lång tid efteråt, men en lördag så hör någon av sig. Man ringde på telefonen.

Hej! Jag heter Mikael
(Kaiser), och vi har precis just nu ett årsmötep, där vi står inför ett beslut att lösa upp föreningen.
Vi har läst upp ditt brev för vårt förmodligen sista årsmöte. Vi anser enhetligt att vi vill ge dig frågan om att bli ordförande och göra det du föreslagit.

Vad gör man? Man kan inte bara snacka utan om man säger så här, så behöver man leverera. Man måste handla också, så det gjorde jag. Jag tackade ja till ordförandeskapet och var föreningens ordförande i nio år. Nio år. Arton groddagar.
Oj vad många fina människor och möten! Så mycket entusiasm och begåvningar och idéer och kunskap! Alla dessa människor och en otroligt positiv kultur där folk lutade sig in och ville vara med, tog oss från att vara ”utrotningshotade” till att vara kanske världens mest aktiva föreningar i vår hobby. Fantastiska tider! Jag är otroligt stolt över det vi fick vara med om som förening. Det handlar inte om mig, utan om oss! Så otroligt fint! <3

Det fanns lite pengar på föreningskontot, så vi bestämde att vi köper www.pigift.se.
Sidan hade startat av en mycket duktig kille som heter Peter Nyman. Peter förstod tidigt kraften i Internet. Smart kille. All cudos till honom!
Han hade startat ett forum, och visade bilder på sina terrarier, framsteg och motgångar. Jättebra och jättefint och det fanns en publik.
Jag tror att köpeskillingen var 7’500 kr. För de pengarma fick vi hemsidan med alla konton och allt som var där, och där började vi. Jag vill gärna ge Peter Nyman den cred och uppskattning han förtjänar. Allt är en räcka av gynnsamma omständigheter men en av dem är absolut Peter Nyman och det forum han startade. Utan dig Peter hade vi inte varit där vi är idag, så varmt tack! <3

En gudasänd gåva var när Frank Drewes dök upp. Frank är en otroligt ödmjuk man som inte skulle skriva det jag här skriver, så ge honom gärna en klapp på axeln när du ser honom, då han varit en klippa för alla de ordföranden som varit från mig och framåt. Otroligt.
Frank är bland mycket annat tre saker:

• ödmjuk
• kunnig (professor, ja till och med , dekan [den som leder de andra professurerna] inom datavetenskap)
• en duktig dendrobatist med fingertoppskänsla.

Han lär skriva och protestera i denna tråd, men det skall ni inte bry er om, utan snarare ta som bevis för att han är just den jag skriver att han är. <3 <3 <3

Men låt oss gå vidare: Grroddagarna startade igen, två per år. En per termin! Sen började vi ut vår lilla tidning i fyrfärg.
Otroligt ambitiöst! Jag älskar fortfarande att titta i de där tidningarna. Jag har dem som PDF i min iPad och det fantastiska artiklar och bilder och massor med kunskap. De finns att hitta på vår hemsida här under denna kategori (om du är medlem! :lol: ... .php?f=62]

Till dig som är uppväxt med webben och tycker att en medlemsavgift och föreningar suger, eftersom de bara begränsar flödet av info, ta dig en funderare på detta: vem fakta-kollar en Youtuber? Eller en snubbe på FB eller INSTA? I N G E N! I vår förening har vi ett gäng gamla uvar som varit med länge och som faktiskt vet vad de talar om. De är garanten för att det som skrivs i vårt forum är i enlighet med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Blir du provocerad? Bli det det! Allt som skrivs är inte sant. Punkt slut.

Med allt detta sagt förstår jag att jag blir äldre, 56 år, fylla, och jag förstår att jag har mer bakom mig en framför mig, men jag vill ändå tro att den här föreningen inte bara handlar om grodor utan också handlar om människor som fascineras av grodor. I det mötet uppstår någonting som man inte kan få, utan att träffa, utan att möta sig varandras vardagsrum, utan att få se varandras tack för mig.